Thats how it feels. I didnt know...

Sitter och lyssnar på en låt.
En låt som får mig att gråta.
En låt som Ting sjöng nästan varje kväll.
Och här sitter jag & gråter för första gången sen flyget från Thailand till Turkiet...
Då grät jag för att jag insåg att vi faktiskt inte skulle träffa Ting och dem på väldigt tid.
Det gör så ont, så jävla ont. Men smärtan får mig att kämpa, får dagarna att gå så att jag snart kan få träffa dem igen.
Få höra Ting sjunga Hotel California igen.
Känna lyckan värma mitt hjärta. Känna ansiktet spricka upp i ett leende.
Den där lyckan gjorde mig hel...
Glädjen som oftast inte existerar tog över min kropp.
Det var en sorts kärlek och värme som du inte kan köpa. Inte för nåt pris. ♥

Sista kvällen innan avfärd...

Hotel California kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Precis som Ting och Las. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0